Idag skulle jag och min son ta bussen till flygplatsen där han skulle med ett flyg. Jag hade några gånger under dagen känt att vi borde ha tagit en tidigare buss än planerat, men eftersom vi skulle ha 30 min på oss när vi väl kommit fram så trodde jag inte att det skulle behövas. Men bussen var 20 min sen och vi kom inte iväg förrän ytterligare 5 min. Det här betydde att min son skulle missa sitt plan eftersom vi nu skulle vara framme exakt när planet skulle lyfta, dessutom skulle vi ändå missa vår anslutningsbuss och definitivt missa planet eftersom vi skulle få vänta ca en timme på nästa buss.
Jag och några andra som också skulle till flygplatsen frågade chauffören om den andra bussen skulle vänta på oss men han sa att den inte skulle göra det eftersom 15-20 min är lång tid att vänta. En kvinna ringde också till bussföretaget och frågade om bussen skulle vänta på oss eller om de kunde skicka ut en extra buss. Men de hade svarat att de skulle göra vad de kunde men ville inte lova något.
Jag hade blivit väldigt irriterad över hela situationen, över att vi skulle missa planet och behöva köpa en ny flygbiljett. Men under tiden som jag satt på bussen började jag känna dåligt samvete över mina tankar om att Gud hade struntat i mina böner tidigare på dagen när jag bett för vår resa. Jag hade ju faktiskt haft en känsla av att vi skulle ha tagit en tidigare buss men inte gjort så, och sen kom jag på flera vittnesbörd om hur Gud gjort så att människor missat sina plan av olika skäl, ex en man som klarade sig tack vare att han missade sitt plan som kraschade. Jag bad om förlåtelse för detta och bad om att vi skulle kunna få tag på nya biljetter och att resten av vår resa skulle gå bra.
Precis när jag avslutat min bön fick jag ett sms. Det var från SAS som meddelade att planet blivit försenat. Planet skulle gå 19.30 men hade ändrats till 19.45. Jag undrade om en kvart verkligen skulle göra någon skillnad, vi var ju 25 min försenade men jag kände mig mer övertygad om att Gud menade –jag är med er, om du bara fortsätter att be så kommer jag att hjälpa er på resten av färden. Så jag tackade och sa att om du tror att 15 min räcker så gör det de, och så bad jag för att det skulle finnas en buss på plats när vi kommer fram där vi skulle göra ett bussbyte.
Både busschauffören och bussexpeditionen hade sagt att vår buss inte skulle vänta på oss och att de inte kunde lova något om att få iväg en ersättningsbuss, kvinnan som hade talat med dom på telefon frågade nu chauffören igen men han sa att han inte hade hört något från den andra bussen. Jag kände mig ändå hoppfull och hade ändrat sinnestillstånd från att vara irriterad till förväntansfull. Istället satt jag och min son och tittade på rådjur som kommit ut från skogarna längst med vägen.
När vi kom fram stod bussen och väntade på oss, det var ingen ersättningsbuss utan den ordinariebussen som hade väntat ca 20 min på oss. Detta brukar aldrig hända!
Vi var på flygplatsen endast 5-10 min sena jämfört med busstabellen. Jag förstår inte hur det gått till. Vi var 25 min sena och det hade varit många stopp vid busshållplatser på vägen, chaufförerna hade inte kört fort alls. Det var som att tiden hade stannat för en stund.
Väl inne på flygplatsen tog det lite längre tid vid incheckningen men min son kom med sitt plan som planerat. Med tanke på att man ska checka in 30 min före avgång, så var det en fördel med att planet var försenat 15 min, men framför allt hade det gjort mig övertygad om att Gud var med oss och att han hade hört min bön.
Det är lätt att tappa modet och ifrågasätta Gud när det går dåligt för oss, men det är ju då som vi behöver honom som bäst. För honom är ingenting omöjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar